Sök inlägg

lördag 15 mars 2014

Bonnlandet Schävä


En bekant till mig har en blogg som heter spögubb torbjörn den lilla prinsessan.Fråga mig inte varför den heter så...Men jag tror Tobbe är bipolär.....Iaf. skriver han mycket roligt på bloggen.När han nån gång skriver...Det är på tok för sällan....Senast skrev han lite om sin uppväxt i Stora skedvi.
Ett litet utdrag kommer här.
När jag var liten så gnällde jag aldrig, det var ingen som lyssnade ändå! Nöjen på den tiden, på sjuttitalet i st Skedvi kunde vara när det kom en bil som vi inte kände igen. Vi ungar ställde oss bredbent med nävarna bestämt i sidorna.
- Jaha? Å vafan ska den där hit och göra då?! Vi kände att vi satt skräck i inkräktarna och att de strax skulle vända där vägen tog slut och sticka härifrån! Gussarvshyttetittare, kalla vi dem fast på skävemål: Jävla gusshyttetittärä! 
Om ni vill läsa hela blogginlägget så klicka nedan
http://spogubblarsson.blogspot.se/2014/03/om-nan-hade-sagt-hur-skont-det-var-sa.html

Det där inlägget gav mig lite flashbacks från min egen tid i "Schävä" (ja St Skedvi uttalas så på skävemål) Jag bodde inte där som barn,men jag bodde där i 12 år när mina barn var små,och strax innan....Här följer min högst personliga vinkling av St Skedvi.
St Skedvi är en stor leråker som sträcker sig från Säter och nästan till Falun. Den består av 86 små byar som knyts ihop av små grusvägar utan grus....Snarare lerstigar...På våren är dessa vägar så gropiga och spruckna att bilarna får klättra fram i sakta mak medans chauffören håller den skakiga ratten i ett järngrepp.Med hjärtat i halsgropen tittar han försiktigt över nästa vägkrön för att se om vägen spolats bort eller inte........På sommarn är det så dammigt att man ser dammolnet långt före bilen som kommer....När man kliver ur bilen dammar det ur käften och man får snyta ur sig brunt vägdamm.
På vintern brukar vägarna blåsa igen,när det snöar....Det ser ut som ett ökenlandskap med långa drivor...Man ser inte var vägen är trots att snöplogen varit där för en timme sen....Dom orangea vägpinnarna är enda vägledningen man har till var vägen en gång var...Tungan rätt i mun och full fart så att man inte fastnar i snön.

Grannsämjan är inge vidare heller,vill jag påstå....Folk snackar mycket skit om varann....Endel har släktfejder som dom ärvt av sina föräldrar,om gamla oförätter  som alla glömt vad dom handlade om från början.....Sen har dom vägföreningar och vattenföreningar där dom bråkar med varann om allt möjligt hela tiden...Det är för lite dikat,eller för mycket,eller på fel årstid.....Och nån gör av med för mycket vatten,nån är för lat och nån jävel har förgiftat vattnet !
Bönderna skryter för varann om vem som har störst traktor , fetast dubbelmontage och dyraste skördetröskan.

Barnen har alltid "Bonnbränna" i st skedvi.....Det vill säga,dom är endast solbrännda i nacken,på underamarna och på knäna.....Det beror på att dom har reklamkeps på huvudet(med texten ODAL,John Deere eller Traktorcentralen) Sen har dom T-skirt,kortbrallor och ett par gummistövlar som är 2 storlekar för stora....Där av knäbrännan.
Det finns liksom ingen ungdomskultur i St skedvi.....När pojkarna blir tonåringar så förvandlas dom till gubbar direkt...Dom börjar snusa skaffar fickbrallor,bonntraktor eller A-traktor....Nu mer även 4 hjuling.
Sen går dom bredbent och snackar grovt skävemål....Ungefär så här.." Va fan ä klockjäveln ? "    " Ho ä snart halv "  " Åh fan "   " Änt hä dags för kaffe ? "   " Jo hä ä hä "
Flickorna brukar också skaffa A-traktor ....Och häst.....Om dom inte är intresserade av hästar eller A-traktorer då drar dom så långt bort från St skedvi som det bara går....Min dotter växte opp i St Skedvi.Hon bor i Sidney nu.

9 kommentarer:

  1. Hmmm, låter som en intressant plats på gott och ont. Ett tag följde jag en blogg där skribenten hade utlägg om sina grannar som denne inte gillade. Det var också intressant, på gott och ont :)

    SvaraRadera
  2. Det där med grannarna låter kul,men farligt.

    SvaraRadera
  3. Ja, det blev lite skriverier om det hela. Inte bara på bloggen, om vi säger så.

    SvaraRadera
  4. Ha ha...Kan tänka mig det. Man ska inte kacka i eget bo.

    SvaraRadera
  5. Det du beskriver kunde lika gärna varit Vikmanshyttan. Underhållande läsning är det i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack ska du ha :) Ja det finns väl en del likheter med Vikmanshyttan kan jag tro. Själv växte jag opp i Idkerberget. Det är också en by som Gud glömde.

      Radera
  6. Idkerberget, hm, förklarar en del...

    SvaraRadera